Browse Category by Trans is beatiful
Träning, Trans is beatiful

Grädde på gröten

Jag är inne i en relativt tung träningsperiod just nu, tunga baslyft och mycket rodd. Det sliter, så mat och sömn är också prioriterat nu. Det där med sömnen går sådär helt ärligt, jag har svårt att komma i säng i tid med tanke på hur tidigt jag behöver gå upp när jag numera pendlar. 

Jag anser mig vara relativt utbildad inom kost och träning, kan en hel del, men inte allt. Jag tycker logiken är enkel, tränar du tungt behöver du äta mer för att orka. 

Däremot krockar ju det där med att lyfta tungt och äta mycket med normen över vad kvinnor ska göra. Kvinnor ska ju helst inte lyfta alls och leva på sallad, och det förstår ju vem som helst att du inte drar 200kilo i marklyft på sallad och ingen styrketräning innan. 


Och jag är självklart inte bättre än någon annan. Jag är formad med samhällets påverkan i att tjejer ska vara smala men utan muskler. 2002 när jag började träna var det inga tjejer i gymet, definitivt inte bland de fria vikterna. Nu har den här pendeln sakta sakta svängt, men det beror verkligen på vilka kretsar en umgås i. Jag har tur och umgås i cirklar där prestation går före utseende. Att du blir starkare firas med jubel, och där vikten inte är intressant. 

I den resa jag har framför mig är detta sammanhang viktigt. För jag är slarvig med maten i omgångar, jag är påverkad av vad samhället säger. Men i detta sammanhang känner jag mig trygg. Och landar mer och mer i hur roligt det är att vara riktigt stark. Och jag behöver vara stark här framöver. 

Så nu är det grädde på gröten ett tag framöver. Och tunga lyft. 

Och ja podden, Styrkebyrån, kan jag endast rekommendera. Jag tänkte jag skulle skriva om poddar jag lyssnar på, så de kommer få en bättre presentation. Idag använde jag dom som påminnelse om att tränar du tungt måste du äta bra. 

Trans is beatiful

Modiga människor

På tal om att hitta hem, i sig själv och i sin träning.

Det här är Janae Marie, en transkvinna som efter flera år i den manliga bodybuildingvärlden kommer ut som sig själv, som kvinna. Hon är superstark, och jag är imponerad, och blir glad. Dels att hon äntligen hittat hem, men också för att hon vågar. För hon blir en förebild, för de som letar efter förebilder. Och förebilder behöver komma i alla möjliga olika former och kön.

Och i en träningsvärld, som oavsett om vi tittar på fitnessindustrin, crossfit, skidåkning eller sumobrottning är oerhört könsuppdelad, och där normen för vad som är kvinnligt och manligt, och vad som till ytan ser kvinnligt eller manligt ut, så är dessa personer banbrytande, och oerhört viktiga.

Det här är alltså personen som gjorde sig känd som Matt Kroczaleski, en bodybuilder som också tävlade i powerlifting och bland annat höll världsrekordet i sin viktklass under en period. Efter sin karriär i amerikanska marinkåren fortsatte hon och lärde sig mer om träning av giganterna Jim Wendler och Dave Tate, och utvecklade vad som är känt i träningskretsar som Kroc Rows (tunga hanteldrag i flera repetitioner, förenklat, men en väldigt klassisk övning).

Jag rekommenderar alla att gå in och läsa den stora artikel som Muscle&Health gjorde med henne, där hon själv fick berätta sin historia. För grejen är att hon inte fick berätta den som hon ville själv, utan en Youtuber var det som ”avslöja” Matt som Janae. Nu gjorde det ingenting, eftersom Janae levt som intergender i flera år, och levt för nära och kära som båd Matt och Janae sedan 2005, men det hela visar på att någon ser det som sensationellt, och med en vilja att skapa freakshows av transpersoner.

Det är ingen freakshow, som de flesta förstår. Transpersoner finns överallt, och har funnits sedan begynnelsen. Det här handlar om normbrytandet. Att leva som Matt, bodybuilder och en av de manligaste männen, och sedan ha styrkan att inse att jag är också Janae, en kvinna med muskelmassa som de flesta anser vara abnormt, det är att bryta många tabun.

Jag blir ledsen när jag går in på hennes instagram och ser hatet som hon drabbas av. Det gör mig så ledsen att vi inte kan se att om vi bara säger att det finns män och kvinnor, och att de bara kan se ut på vissa sätt, då skapar vi en väldigt snäv bild där väldigt många inte får plats. Att sen då hata på den stora massa som inte får plats kommer bara skapa mer ångest, magont, ätstörningar och självhat. Och just bland transpersoner är självhatet och ohälsan mycket större än i andra grupper i samhället. Därför är personer som Janae ännu viktigare, för att visa att alla får plats.

Så det här var på något sätt ett inlägg om det viktiga i att få hitta hem. Och att inte bli hatad när en hittar hem. Utan mötas av respekt och förståelse. Och att bemöta hatarna, att supporta de som går först och bryter barriärerna.