Browse Category by Träning
Blogg100, Träning

Träningen då

Processed with VSCO with fp8 preset

Alltså jag har ont i min arm. Tennisarmbåge blev min egengooglade diagnos, tog en voltarenkur och vilade men det hjälpte inte. 

Gick till vår husnaprapat Aram som höll med om att ja, det finns en irritation precis där, men det verkar sitta högra upp. Han klämde på armbågen, i axeln, i nacken och dagen efter kunde jag inte lyfta min arm samt hade feber. Helt förstörd med andra ord. 

Tillbaka igen någon dag senare och lite lättare behandling den här gången och idag har iallafall febern släppt. 

Vilade två dagar till och det är märkligt vad beroende av träningen jag ändå är. Oerhört rastlös i både kropp och själ, samtidigt som jag inte direkt varit i form för träning. Jag har också en tendens att bli grinig när jag inte får träna så jag har svårt för att göra alternativ. Ej bra kombination. 

Igår tränade jag dock. Relativt tunga böj och en lite prehabwod. Genast mådde jag bättre. 

Det blir också tydligt hur träningen håller dysforin i schack med, så ett aktivt funderande över alternativ till min tunga träning bör vara något jag lägger tid på. 

Blogg100, Träning

Ont

Jag har problem med min arm. Att vara smärtpåverkad försämrar livskvalitén direkt på ett sätt en lätt glömmer då en till vardags inte har ont. 

Fick behandling igår, mår skit idag, ska tillbaka på tisdag och sätta nålar. Det är tur det inte är två veckor kvar till VM, men känns ändå tråkigt. 

För övrigt satte jag PR i backsquats häromdagen med 5*5 på 65kg. Börjar närma mig den där drömvikten ändå. 

Blogg100, Träning

Att fotografera starka människor

Crossfit Eken 17.2 - foto @mandalaya

Det är bland det roligaste jag vet. Måste inte vara elit, utan vanliga människor som går till träningen efter jobbet och dagishämtning, att få de personerna att se starka ut på bild: det är mitt bästa. 


Bilderna är från Crossfit Eken när vi körde Open 17.2




Träning

Ryggen. Eller yoga. 

DCIM106GOPROG1896977.JPG Processed with VSCO with 7 preset

Jag har problem med min rygg, det har jag haft till eller från så länge jag kan minnas. Nu har jag efter mycket slit lyckats bygga upp rörligheten och styrkan i bålen, så nu funkar ryggen oftast bra och jag har sällan ont. 

Men häromveckan smällde det till igen, och jag vet exakt varför. Körde ett crossfitpass på måndagen med många gobletsquats, ignorerade känslan av ömhet i ländryggen och körde sedan ett till pass på fredagen med tunga utfallssteg. BAM sa det bara och här sitter jag med ryggvärken från helvetet. 

OBS. Detta är alltså inte sporten crossfits fel. Det är att jag inte lyssnar på kroppen och kör på ändå. Mitt eget fel alltså. 

In kommer yogan. 


Jag skulle inte kalla mig ”person som yogar”, mycket för att jag aldrig har hittat hem i de rum som oftast används vid yoga. Mycket kvinnor, mycket flum, mycket små magra kroppar. Väldigt långt från mig. 

Men något kom samtidigt som jag började med crossfit, att jobba med sin rörlighet. Och det gör en genom stretch. Yinyoga är den variant av yoga där du ligger kvar i olika positioner och stretchar länge. Det gör ont ibland. Jag hittade rätt snabbt ett företag som heter ROMWOD (range of motion workout of the day), som har tagit den yoga som min kropp behöver och paketerat det i ett rum som jag känner mg hemma i. Personerna på filmerna har muskler, är stelare än vad jag är, och de befinner sig i en Box. Och där hittade även jag hem. 


Min rygg, och min kropp, mår bättre av att göra de här små 20minuterswodarna varje dag. Jag är slarvig och gör det inte varje dag, men runt tre gånger i veckan har jag fått till senaste månaden och det känns bra. Och nu när ryggen sätter stopp för annan träning så sköter jag det här varje dag. 

Med kolsvart kaffe till. 

Träning

Strongman

Igår testade jag på Strongman-träning nere hos Sweden Barbellclub. Eller testade och testade, jag fotograferade Emelie som ska tävla i EM i helgen, och kunde såklart inte låta bli att testa själv.

150kg är aptungt. Men det gick att lyfta på, kände mig grym! Sen la vi in vikter till Emelie och hon promenerade runt lite. Också intressant hur Emelie inte tycker det är tungt att lyfta, och hur en själv ser på sin egen styrka.

Roligt var det iallafall, och nu funderar jag på hur jag ska kunna få in mer sådan här träning i mitt liv.

emelierapp-18

Träning, Trans is beatiful

Grädde på gröten

Jag är inne i en relativt tung träningsperiod just nu, tunga baslyft och mycket rodd. Det sliter, så mat och sömn är också prioriterat nu. Det där med sömnen går sådär helt ärligt, jag har svårt att komma i säng i tid med tanke på hur tidigt jag behöver gå upp när jag numera pendlar. 

Jag anser mig vara relativt utbildad inom kost och träning, kan en hel del, men inte allt. Jag tycker logiken är enkel, tränar du tungt behöver du äta mer för att orka. 

Däremot krockar ju det där med att lyfta tungt och äta mycket med normen över vad kvinnor ska göra. Kvinnor ska ju helst inte lyfta alls och leva på sallad, och det förstår ju vem som helst att du inte drar 200kilo i marklyft på sallad och ingen styrketräning innan. 


Och jag är självklart inte bättre än någon annan. Jag är formad med samhällets påverkan i att tjejer ska vara smala men utan muskler. 2002 när jag började träna var det inga tjejer i gymet, definitivt inte bland de fria vikterna. Nu har den här pendeln sakta sakta svängt, men det beror verkligen på vilka kretsar en umgås i. Jag har tur och umgås i cirklar där prestation går före utseende. Att du blir starkare firas med jubel, och där vikten inte är intressant. 

I den resa jag har framför mig är detta sammanhang viktigt. För jag är slarvig med maten i omgångar, jag är påverkad av vad samhället säger. Men i detta sammanhang känner jag mig trygg. Och landar mer och mer i hur roligt det är att vara riktigt stark. Och jag behöver vara stark här framöver. 

Så nu är det grädde på gröten ett tag framöver. Och tunga lyft. 

Och ja podden, Styrkebyrån, kan jag endast rekommendera. Jag tänkte jag skulle skriva om poddar jag lyssnar på, så de kommer få en bättre presentation. Idag använde jag dom som påminnelse om att tränar du tungt måste du äta bra. 

Träning

Att bromsa sig själv

DCIM104GOPROG1794912.JPG

I tisdags var jag riktigt sliten i kroppen efter måndagens träningspass. Passet i sig var kanske inget särskilt, men i en period med lite lite sömn och lite för mycket jobb ger alldeles för lite tid till återhämtning. 

Att jag då hoppat på en utmaning att ro 100000m innan julafton, samtidigt som jag följer delar av en programmering för crossfit, gjorde att jag var stressad. Vi har även fys på jobbet, så träning var det och träning blev det. 

Dock blev det 5km rodd i återhämtningstempo. Jag började självklart i det tempo jag skulle behöva hålla för att slå mitt PR, och höll det ca 2km innan jag skällde lite på mig själv, sänkte tempot och rodde klart. 

Och här vill jag ge mig själv en klapp på axeln, för att jag lyssnade på kroppen. Inte direkt men iallafall efter en stund. Jag rörde på mig, men jag släppte kraven. Nu fick jag visserligen jobba i över 20minuter med att släppa prestationen och stressen över sluttiden, men jag gjorde det. 

Och det är jag nöjd med. Och kroppen tackar mig idag, två dagar senare då jag lätt kunde köra ett tyngt styrkepass. Kopiösa mängder mat och en del sömn hjälpte till också. 

Såklart. 

Plus att jag sakta men säkert börjar hitta hem i någon slags yoga. Spännande. 

Träning

Att hitta hem i sin träning

Idag var jag på ett snabbt besök på Fitnessfestivalen. Jag besökte också snabbt Allt för Hälsan och båda eventen fick mig att fundera rätt mycket på vår samtid.

Eller mer: hur en hittar hem i så olika.

Jag var på Fitnessfestivalen för att heja på bästa Madelinn som tävlade i Fitnessfestivalen Throwdown, och det var första gången jag var på båda mässorna.

madelinn fernandez

Det är alltid fascinerande att få en inblick in i en värld som inte är den som en själv brukar spendera tid i, om det så är på Sri Lanka eller på Älvsjömässan spelar egentligen ingen roll.

Det jag mest funderade över under dagen var att det var två extremer av det vi kallar träning och hälsa. Antingen Fitnessvärlden, med nerdeffade människor och till synes väldigt ytlig approach till konceptet, vs på andra sidan mycket mer känslostyrt, holistiskt, flum. Inget fel i någon av världarna, men jag tänker att det kan vara väldigt exkluderande, och svårt att hitta hem i.

Jag hörde delar av ett föredrag av en man som stod på scen och pratade om hur han hade vägrat yoga i flera år, trots utbrändheten och sjukskrivningen, för det var en värld som han inte förstod, eller kände att han hade något gemensamt med. Sen hade han uppenbarligen hittat till yogan på något sätt, eftersom det var det han sen skulle prata om, men jag stannade inte och lyssnade klart, så vet ej.

Men det där med att hitta hem.

Yoga är bra för de flesta, men schablonbilden av folk som yogar skrämmer säkert bort många.
Att äta nyttigt är bra för de flesta, men i tron att nyttigt är samma som torsk med ris skrämmer nog många med.
Att ligga på ensiffrigt i underhudsfett är inte hälsa, det är elitsatsande atleter som når dit med stort tålamod och långsiktig planering.
Att äta nyttigt behöver inte vara samma sak som grönkål och groddar.

Det jag efterlyser är väl balansen. Samt att det är viktigt att vara välkomnande, oavsett värld du lever i. Ingen av de här mässorna efterlyste balans, utan kändes litegranna som två motsatser. Två ytterligheter. Var hittar då den person hem som inte vill leva i dunkadunk, solariebränna, selfies på magrutor i bra ljus? Var hittar då den hem som gillar att yoga ibland, men inte vill leva på vegansk mat, teer som ska vara utrensande?

Det är det här jag tror kan bli det som avskräcker många. Eftersom det är så svårt att skildra det där mellantinget. De som är nöjda med sina två pass i veckan på lokala Friskis, eftersom det får dom att må bra. För de som gillar konceptet vegomåndag. För de som tycker torsk är gott med ett glas vin till. Och om den bilden inte får synas, hur ska då de som inte ser träning som tandborstning (Citat av Kalle Wahlström, en favorit när det kommer till filosoferande runt mat och träning.) se att det inte behöver vara 120% åt ena eller andra hållet?

Jag skulle filosofera om hur jag själv börjar hitta hem, men får spara det till ett annat inlägg, det här blev för långt. Men jag tycker det är klurigt. Och jag förstår att mycket av det jag älskar avskräcker väldigt många. Vilket är så väldigt synd.

vardagslivet-24