Dricker Kaffe

Att vara själv

Men inte ensam längre. 

Jag har aldrig haft problem med att vara själv, trivs med att vara det och har ett stort behov av egentid. 

Ett tag kände jag mig ensam. Det var inte precis efter att jag avbrutit en relation, utan en rätt bra stund efter det. Direkt efter var det skönt att få sköta mig själv, och egentiden var efterlängtad. Men när jag sen var lite vilsen med vart jag skulle, var jag ville bo, var jag ville jobba, då kände jag mig ensam. 

Efter att jag träffade F så är jag inte ensam längre. Och den här känslan är något annat än jag upplevt någon gång innan. För jag är heller inte själv. Jag får tid för mig själv ibland, men den sköna känslan av att vara ett team, och vara det på riktigt, den har jag aldrig känt innan. 

Det är läskigt och fint på samma gång. 

Som nu när F har varit bortrest nästan två veckor. Jag har visserligen jobbat mycket och inte varit hemma särskilt mycket, men jag har varit så rastlös och haft svårt för att vara själv. Jag tänker att det är en bra grej, men hoppas också jag kan lugna ner mig framöver och hitta ett lugn i att gå och lägga mig själv på kvällarna. 

För det är det. Jag kommer inte i säng längre när inte F är hemma. 

(Och ja. Roxy är ju såklart hemma med mig. Så ensam är jag verkligen intelängre. )

Comments

comments

Kommentera