Träning

Att hitta hem i sin träning

Idag var jag på ett snabbt besök på Fitnessfestivalen. Jag besökte också snabbt Allt för Hälsan och båda eventen fick mig att fundera rätt mycket på vår samtid.

Eller mer: hur en hittar hem i så olika.

Jag var på Fitnessfestivalen för att heja på bästa Madelinn som tävlade i Fitnessfestivalen Throwdown, och det var första gången jag var på båda mässorna.

madelinn fernandez

Det är alltid fascinerande att få en inblick in i en värld som inte är den som en själv brukar spendera tid i, om det så är på Sri Lanka eller på Älvsjömässan spelar egentligen ingen roll.

Det jag mest funderade över under dagen var att det var två extremer av det vi kallar träning och hälsa. Antingen Fitnessvärlden, med nerdeffade människor och till synes väldigt ytlig approach till konceptet, vs på andra sidan mycket mer känslostyrt, holistiskt, flum. Inget fel i någon av världarna, men jag tänker att det kan vara väldigt exkluderande, och svårt att hitta hem i.

Jag hörde delar av ett föredrag av en man som stod på scen och pratade om hur han hade vägrat yoga i flera år, trots utbrändheten och sjukskrivningen, för det var en värld som han inte förstod, eller kände att han hade något gemensamt med. Sen hade han uppenbarligen hittat till yogan på något sätt, eftersom det var det han sen skulle prata om, men jag stannade inte och lyssnade klart, så vet ej.

Men det där med att hitta hem.

Yoga är bra för de flesta, men schablonbilden av folk som yogar skrämmer säkert bort många.
Att äta nyttigt är bra för de flesta, men i tron att nyttigt är samma som torsk med ris skrämmer nog många med.
Att ligga på ensiffrigt i underhudsfett är inte hälsa, det är elitsatsande atleter som når dit med stort tålamod och långsiktig planering.
Att äta nyttigt behöver inte vara samma sak som grönkål och groddar.

Det jag efterlyser är väl balansen. Samt att det är viktigt att vara välkomnande, oavsett värld du lever i. Ingen av de här mässorna efterlyste balans, utan kändes litegranna som två motsatser. Två ytterligheter. Var hittar då den person hem som inte vill leva i dunkadunk, solariebränna, selfies på magrutor i bra ljus? Var hittar då den hem som gillar att yoga ibland, men inte vill leva på vegansk mat, teer som ska vara utrensande?

Det är det här jag tror kan bli det som avskräcker många. Eftersom det är så svårt att skildra det där mellantinget. De som är nöjda med sina två pass i veckan på lokala Friskis, eftersom det får dom att må bra. För de som gillar konceptet vegomåndag. För de som tycker torsk är gott med ett glas vin till. Och om den bilden inte får synas, hur ska då de som inte ser träning som tandborstning (Citat av Kalle Wahlström, en favorit när det kommer till filosoferande runt mat och träning.) se att det inte behöver vara 120% åt ena eller andra hållet?

Jag skulle filosofera om hur jag själv börjar hitta hem, men får spara det till ett annat inlägg, det här blev för långt. Men jag tycker det är klurigt. Och jag förstår att mycket av det jag älskar avskräcker väldigt många. Vilket är så väldigt synd.

vardagslivet-24

Comments

comments

Kommentera